lördag 29 augusti 2015

TV-serielördag: The Americans

Jag började titta på den amerikanska tv-serien The Americans under min sista semestervecka. På mindre än ett halvt dygn plöjde jag sju avsnitt, helt oförmögen att sluta förrän en vän bokstavligen stod utanför dörren med fingret på dörrklockan. Serien är helt fantastisk. Allt är mörkaste mörkt, man ser knappt handen framför sig. Det är 1981, miljöerna, bilarna och kläderna är spot on och för mig som var sex år då är det som att bli slängd tillbaka in i barndomen.

Vi får följa de två KGB direktorat S-agenterna Elizabeth och Philip Jennings. Födda i Sovjet men sedan nästan tjugo år utplanterade i det amerikanska samhället där de har hus, bil, jobb på en resebyrå och två barn som på alla sätt är så amerikanska som man kan bli. Föga anar barnen att deras föräldrar arbetar som spioner åt den sovjetiska staten.Varje dag riskerar de sin hälsa, sina liv för kommunismen. Fast Philip har börjat längta efter något annat, kanske ett vanligt liv, och det som länge har varit ett arrangerat äktenskap, ett arbete i jakt på ett större syfte, kan vara på väg att bli mer. Håller de på att få riktiga känslor för varandra?

Som jag skrev tidigare så har jag bara sett sju avsnitt och nu håller jag på att se om dessa då jag ser dem igen med min pojkvän, för detta är något vi bara måste göra tillsammans. Förhoppningsvis fortsätter det att växa som det gjort hittills. För man blinkar och så har det skrivits in tre ytterligare personer som alla har oräkneliga relationer med varandra. Alla jobbar dubbelt på något sätt. Det är verkligen någonting med mörkret i The Americans, hur man hejar på alla sidor, för att de är så mänskliga. Ofelbara hjältar är uppenbarligen ingenting för mig. 


onsdag 26 augusti 2015

After - när vi möttes, av Anna Todd

Det börjar bra. Klichéerna fullkomligt flyger i luften men det finns en läsnerv, en anledning till att jag fortsätter läsa. Hårt hållen "fin flicka" möter tatuerad, piercad och otrevlig pojke och jag borde egentligen ha vetat bättre än att börja läsa det här. Tess är omslagsflicka för den strävsamma oskulden som blir chockad vid sitt första möte med collegelivets vilda fester. Hon är ju där för att plugga! Likaså är Hardin extremt bra på att vara bad boy. Men självklart är han inte den som Tessa tror att han är. Visst är hon för präktig, precis som han är för strulig och givetvis ändras de under resans gång, för annars vore det inte intressant, men framför allt finns det till en början ett underbart driv. Och humor! Jag älskar att irritera mig på Tessas snäva pojkvän Noah och hennes inskränkta, överbeskyddande mamma samt blir förtjust i hennes underbart struliga rumskompis med ett hjärta av guld.

Fast sedan kommer alla schablonerna ikapp mig. De fortsätter att ha samma gräl om och om igen; Hardin är otrevlig, sedan blir han charmig, Tessa tindrar med ögonen för att därefter skälla och gråta. Och de där osannolika detaljerna, himmel och pannkaka! Ett exempel är att Tessa innan college verkar ha varit i det närmaste asexuell, ingen erfarenhet med vare sig sig själv eller andra. Men så fort Hardin petar på henne så fullkomligt exploderar hon. Jag brukar försöka fundera på vad i en populär berättelse som tilltalar målgruppen och den här kyska trenden vet jag inte hur jag ska hantera. Varför är alla de unga kvinnorna orörda medan de lika unga männen samlat på sig massor av erfarenhet? Sedan är det upp till kvinnorna att "snärja" dem, visa att det är ett monogamt förhållande de egentligen vill ha. Tröttsamt är bara förnamnet. 

Jag vet plågsamt väl att jag inte är målgruppen för den här berättelsen men jag brukar ändå kunna ta mig igenom ungdomsböcker, även om de inte är menade för mig, och ofta gilla. Kanske hade även jag älskat om jag varit sexton år men nu är det här är bara ännu ett jobbigt exempel på en berättelse där den unga kvinnan tar ansvar inte bara för sina egna känslor och handlingar utan även för den unga mannens. Det tycker jag att han kan få göra själv.

Tack till Norstedts förlag för recensionsexemplaret!

tisdag 25 augusti 2015

Nystart!

Jag lät bloggen ligga i träda någon månad då jag hade alltför mycket att göra med livet i övrigt. Men nu tar vi nya tag! Det är alldeles för roligt att skriva om böcker för att sluta helt, får kanske snarare minska ner på mina ambitioner och inte tro att jag ska kunna skriva långa recensioner varje gång. Vi drar igång redan i morgon med en recension till Anna Todds bok After, när vi möttes.



En badbild från sommarens absolut bästa bad, Blå Lagunen (Husbygropen) på Ekerö i Stockholm.