torsdag 30 april 2015

Nyutgåvor av Stephen King

Måste slå ett slag för Albert Bonniers förlags nyutgåvor av ett gäng Stephen King-böcker. Så oerhört fina! Jag tror inte jag får köpa fler till min samling, speciellt inte då jag redan har de flesta av dem i flera olika svenska utgåvor och många även på engelska. Men det kommer bli svårt att låta bli då de är som godisbitar med blurbar av svenska författare.



tisdag 28 april 2015

Fortsättningen på Röd som blod

Snart kommer en efterlängtad del två! Salla Simukkas fortsättning på Röd som blod: Vit som snö. Lumikki befinner sig den här gången i Prag där hon får kontakt med en tjej som påstår sig vara hennes halvsyster.



måndag 20 april 2015

Barn 44, av Tom Rob Smith

Det var länge sedan jag läste något så innerligt mörkt och ångestframkallande. Och älskade varje sekund av det. 

Säkerhetsagenten Leo lotsar oss igenom en mordhistoria som ingen, inte ens han själv, tror på till en början. För de lever ju i ett samhälle utan brott, mord för mordets skull är något som endast existerar i det degenererade väst. Eller? När tvivlet börjar leta sig in är det omöjligt att värja sig och tillsammans med bland andra sin fru Raisa driver Leo en nationell mordutredning. Men det är med risk för livet och inte bara deras egna utan även vänner, föräldrar, grannar och kollegor är hotade. Boken bygger på en sann historia, dock flyttad några årtionden och givetvis ändrad på många sätt. 

Tror inte jag tidigare har fått en sådan insikt i hur det totalitära angivarsamhället fungerar, såsom Sovjet beskrivs i den här boken. Ångest är det enda ord jag tycker beskriver det. Jag kan inte förstå hur man överlevde i en sådan miljö. Jag känner hur min själ krymper bara av att läsa om det och jag fylls av skräck när jag försöker närma mig tanken på att faktiskt leva så. Folk dör som flugor, blir ivägskickade till Gulag, svälter och misshandlas. Många barn råkar väldigt illa ut i Barn 44, det är tungt att läsa om. Språket är väldigt lättflytande och stundtals vackert vilket gör läsningen till en stor upplevelse. Jag blir överraskad av hur historien vänder och sväljer allt med hull och hår. Man får tänka och framför allt känna sig smart! Det är viktigt i en bok som denna. Har möjligtvis ett litet problem med slutet med det är verkligen pyttelitet och inget jag kan prata om utan att spoila, så vi glömmer det. Den här boken har varit en av mina stora läsupplevelser på sistone och nu kan filmpremiären inte komma fort nog.

lördag 18 april 2015

Harry Potter - College of Wizardry

Det kan inte bara vara jag som blir helt till sig i trasorna av sådant här! Just i detta nu pågår den tredje omgången av College of Wizardry på slottet Czocha i Polen. Det är en så kallad "larp", live action roleplay game, där 150 personer leker ut sina Harry Potter-lustar i full galopp. Bara att se på bilderna från det här ger mig gåshud och får mig att vilja att spendera alla semesterpengar och semesterdagar på att få göra detta till verklighet. Tänk att under fyra dagar få låtsas att man befinner sig i en magisk skola, antingen som elev, professor eller spöke, i en miljö så fantastisk som denna. Jag finner inte ord.




All pictures respectfully borrowed from John Paul Bichard.


tisdag 14 april 2015

Nyfiken på Barn 44

Var på bio och såg Insurgent (som för övrigt var riktigt bra) och innan den visade de en trailer för filmen Child 44. Jag vet inte hur många gånger jag stått och hållit i den boken för att slutligen ställa tillbaka den, men den har onekligen en dragningskraft på mig. Än desto mer efter biobesöken, måste jag säga. Det verkar vara mörkt, hemskt och fantastiskt. Tror jag måste både läsa boken och se filmen.





fredag 10 april 2015

Kära Maj

Jag har inte varit med dig så länge, inte ens läst hundra sidor i Att föda ett barn men redan vrider jag mig i plågor. Du har det så svårt, oroar dig så mycket, ofta för saker du inte ens borde skänka en liten tanke. Jag tänker på hur mycket enklare ditt liv skulle vara om du slutade noja. Men jag vet, du lever i en annan tid, när människor, och speciellt då kvinnor, var tvungna att tänka på så mycket som inte bekymrar mig här idag. Vad folk ska tycka. Vad folk ska tänka. Ditt rykte. Din heder. Det är svårt för mig att förstå. Men jag gör mitt bästa och jag kämpar på. För trots att tycker att det är jobbigt, nej fruktansvärt, så måste jag ändå läsa vidare. Tack vare eller på grund av, jag vet inte vilket som är mest sant. Men fortsätter gör jag. Tack, Maj.

torsdag 2 april 2015

Familjen Weird, av Andrew Kaufman

Tidigare har jag läst Kaufmans böcker, The Tiny Wife och All My Friends Are Superheroes, varav den första jag hyllade och den andra blev jag väldigt besviken av. Författaren har onekligen ett väldigt speciellt sätt att skriva. Familjen Weird är ganska mycket längre än de nyss nämnda böckerna men det är ändå ingen tegelsten med sina knappa tvåhundra sidor. Berättelsen börjar när syskonen Weirds farmor förklarar att hon ligger på sin dödsbädd och vill ha alla sina barnbarn där vid sin sida när det är dags att gå över till den andra sidan. Hon förklarar även att hon vid varje barnbarns födelse gav dem vad hon trodde var en välsignelse men som har visat sig vara en förbannelse. Eller, en "försingnelse", som de nu vuxna barnbarnen snabbt börjar kalla det. En av dem kan till exempel aldrig gå vilse, en annan förlåter allt inom några minuter. Om de alla kommer till sin farmor och är där när hon dör så har hon lovat att lyfta försignelserna. Det mesta i den här boken sker på resande fot och det är tvära kast mellan vad man tror är sant och vad som verkligen är det. 

Som vanligt så är min fascination för författarens sätt att skriva enorm och det håller nästan hela vägen fram. Men. Någonstans mot slutet så blir det ändå lite tröttsamt. Det är långt ifrån att förstöra hela boken! Det kommer när det endast är några få sidor kvar och kanske borde jag tagit boken i ett enda svep, kanske borde jag tagit en paus, jag vet faktiskt inte. Det är otroligt intressant att försöka analysera varför det jag gillar extra mycket till en början sedan blir till något jag nästan retar mig på. Är det jag som tröttnar på boken eller boken som tröttnar på mig? Om jag skulle tvingas ge Familjen Weird ett helhetsbetyg så skulle det bli högt men jag vill ändå påpeka att det kan vara svårt att läsa för mycket av Kaufman på en gång. 

Fast ändå, det galna är fantastiskt och det fantastiska är hisnande. Jag kan ändå inte göra annat än rekommendera den här boken.